Sailor Moon: Episod 54, Rais sång

"Rei's song, Eien no Melody, is the reason I got into Japanese music."
     Terrence ’MoonPrince’ Huey

Episod 54 (originaltitel: ’Bunkasai ha watashino tame!? Rei joou nesshou’ – "Är kulturfestivalen bara för mig!? Drottning Rai sjunger ut") är ännu en liten juvel som vi aldrig fått se på svenska pga någons märkliga åsikter om japansk sång.  Den är kanske inte ett viktigt avsnitt för den långsiktiga handlingen men ger ändock tittarna en helt ny inblick i Rais själsliv, och är seriens klart mest ingående presentation av hennes skola. Dessutom är hennes sångnummer i det en klassiker.
     Det här sammandraget är tänkt som en liten guide för folk som inte kommer åt att se avsnittet i någon annan version.  Den svenska titeln, och delar av översättningen, är hämtade från Olav F Andersens dubbningsmanuskript; stort tack till honom för att ha gjort det tillgängligt.

"I sitt hjärta har hon alltid en sång som tröstar henne när hon känner sig nere. Så om någon försöker trampa på en så vacker sång, ska jag straffa honom i månens namn!"

Det var en varm, solig försommardag. Mako och Arianne var i Hikawatemplet och hjälpte Rais farfar med att sälja lycko-talismaner till besökande tjejer. Mako hävdade att hon alltid fick nya killar när de förra gjorde slut tack vare talismanerna, och Arianne sa att tjejerna kunde återkomma och köpa nya om de inte fungerade. Farfar var inte riktigt nöjd med deras försäljningssnack, fast många tjejer köpte talismaner ändå.
     Annie och Ami kom förbi, och de undrade varför inte Rai var där. Farfar berättade att hon kommit hem sent varje dag på sistone eftersom hon hade gått med i en festivalkommitté på sin skola. Han frågade Annie om inte hon också ville arbeta som tempelflicka, men hon svarade att hon skulle ha svårt att komma ihåg alla religiösa texter. Farfar muttrade att man inte sysslar med textuppläsning i shinto-tempel.

På flickskolan T-A pågick förberedelserna inför festivalen för fullt. Rai gick runt och bossade de andra flickorna. Många detaljer var inte färdiga och elever kom till henne med en massa frågor. Hon irriterade sig på att alla var så inkompetenta. De yngre tjejerna beundrade Rai, och varje gång hon röt åt dem kvittrade de förtjust över att ha fått hennes uppmärksamhet.  Hon gick upp på aulans scen och började repetera en sång (Hottokenaiyo), men avbröt sig för att hon inte var nöjd med ljussättningen.
     Annie och Ami kom dit med en lunchlåda som Mako hade gjort åt Rai. Annie sa att sången lät underbar och frågade vem som hade skrivit den. Rai svarade att Annie hade god musiksmak och berättade glatt att hon hade skrivit all musik till festivalen själv! Tjejerna gapade häpet, men Ami blev lite tveksam till alla Rais förberedelser; gjorde hon inte bara hela skolfestivalen till ett förspel för hennes egen konsert..? Rai tyckte att nånting borde hon väl ha för allt arbete hon lade ner.

Samtidigt hade Sejuro och Natsumi upptäckt skolfestivalen på T-A. De satt uppe i ett träd utanför skolan och studerade förberedelserna. Natsumi antog att det skulle finnas gott om energi här på festivaldagen, så de beslutade att de skulle slå till mot den.

Kvällen innan festivalen satt tjejerna tillsammans utanför Hikawatemplet. De bestämde att de alla skulle gå dit och titta på. Farfar tänkte också komma, så Yushi kunde ta hand om templet under tiden...
     Ami undrade om det inte hade varit svårt att skriva alla låtar till festivalen helt på egen hand, men Rai hävdade att hon har talang för sånt; texterna gick snabbt att skriva och melodierna kom nästan av sig själv.  Samtidigt som hon sade det mindes hon hur mycket hon egentligen hade fått slita och svettas och fundera...

På festivaldagen var det fullt av folk, och det anordnades mängder av olika aktiviteter, tävlingar och utställningar på skolområdet; tjejerna gick omkring och provade olika saker hela eftermiddagen. Luna och Artemis konstaterade att Rai måste ha fina ledaregenskaper som kunde basa för ett så stort arrangemang. Farfar stortrivdes bland alla unga tjejer och försökte ragga dem till att komma och jobba åt honom i Hikawatemplet - utan större framgång.

Sejuro och Natsumi kom till festivalen och kände att det fanns massor av energi där. De började gå mot skolbyggnaden när de plötsligt stoppades av några tjejer med måttband, som började ta deras mått och sa att de passade perfekt. Sejuro krävde att få veta vad som pågick, så en av tjejerna presenterade sig som Sakurako Ogi och förklarade att de var från skolans kläddesign-klubb. De ville att Sejuro och Natsumi skulle vara modeller för deras kollektion; årets tema var utomjordingar från yttre rymden.
     Syskonen blev förskräckta då de först trodde att Sakurako hade förstått vilka de verkligen var, men hon började skratta när hon såg deras miner och sa att hon hoppades att de inte trodde på sånt strunt. Och det gjorde de ju inte, förstås...

Tjejerna, katterna och farfar hade tagit plats i den fullsatta aulan när Sejuro och Natsumi snubblade ut på scenen. De poserade med liv och lust i olika bisarra rymdkostymer, och flickorna i publiken både skrattade och jublade åt dem. Syskonen själva njöt av den stigande energin de kände i aulan och viskade till varandra att det snart var dags att slå till.

Efter modevisningen var det så dags för Rais konsert. Annie började bli nervös, men Ami sa att det inte var hon som skulle sjunga. Rai kom ut på scenen, presenterade sig och tackade alla som hade kommit dit för att se henne. Artemis stönade att hon verkade tro hon var Janet Jackson. Rai började sjunga en sång (Hottokenaiyo) som hon tillägnade alla sina beundrare...

Under tiden hade Ale och Ann återtagit sina verkliga skepnader och tagit sig upp på skolans tak. De frammanade en sjöjungfru-liknande cardian som de skickade ner i aulan.
     Rai var mitt uppe i sin sång när hon plötsligt kände cardianens onda utstrålning. Hon tittade upp och såg monstret sväva i luften ovanför henne. Innan hon hann reagera släppte den ut en myriad av små gnistrande ljus över publiken. Ljusen absorberade allas energi - Anni, Ami, Mako, Arianne och katterna tog snabbt skydd under stolarna och undgick att bli påverkade, men alla andra svimmade där de satt. Sedan gav sig cardianen på Rai.
     De andra tjejerna förvandlade sig. Cardianen hade gripit tag om Rai med sitt långa hår och höll som bäst på att suga ut hennes energi, men Sailor Jupiter och Sailor Mercury anföll den och befriade henne. Varelsen blev bara arg av deras attacker och fångade dem istället. Sailor Moon och Sailor Venus som tittade till Rai, hade vänt ryggen åt cardianen och blev ett lätt byte. Inom några sekunder hade den fångat in alla fyra Sailorhjältinnorna och började tömma dem på energi. Ale och Ann märkte att allt verkade gå bra, så de försvann därifrån för att vänta på energin hemma vid Djävulsträdet.

Rai kämpade sig mödosamt upp på fötter, svag men rejält uppretad över att monstret hade förstört hennes konsert. Hon förvandlade sig, fast det var uppenbart att Eldens hjältinna nu var långt ifrån sin fulla styrka.  Med ett ansträngt stön attackerade Sailor Mars cardianen med sin Eldsjäl. Den skrek och släppte de andra hjältinnorna när flammorna brände sönder dess hår, men frammanade nästan genast en kaskad av vatten som släckte elden. Monstret började hotfullt avancera mot Sailor Mars, som inte hade styrka nog att anfalla igen. Sailor Moon försökte desperat resa sig när hon såg vad som höll på att hända men sjönk ihop med en kraftlös suck. De andra tjejerna var redan medvetslösa. Cardianen störtade vrålande fram mot Sailor Mars - och då slog en vit ros ner i golvet mellan dem.
     Monstret tvärstannade och tittade upp; uppe vid strålkastarramperna stod en maskerad man i arabiska kläder. Månljusets Riddare sade att en kärleksfull melodi spelas på en liten planet i universum, och att han ville höra Rais vackra sång igen. (Det kan noteras att han vänder sig direkt till Sailor Mars när han säger det, så uppenbarligen vet han vem hon är.)  Varelsen gav upp ett ilsket vrål, Månljusets Riddare drog sin kroksabel och hoppade ner. En strid utbröt på scenen, och när cardianen kastade sig undan ett av hans hugg slog den omkull Rais notställ.

Sailor Mars flämtade högt. Hon mindes åter hur hårt hon hade fått kämpa för att skriva sina sånger, hennes ögon tårades när hon nu såg de dyrbara notbladen singla handlöst genom luften... och hon kände en brinnande vrede stiga upp inom henne. Glödande av raseri drog hon fram en ofuda och läste sitt andebesvärjande mantra över den, sedan slungade hon den mot cardianen - och medan papperet ännu var i luften utförde hon en ny attack: "ELD- OCH SOLFÅGEL!!"
     Hennes eld slukade ofudan och omformades av den till en lysande fågel som dök ner på cardianen. Monstret försökte skjuta vatten på den, men kraften i den här attacken var alltför stark; eldfågeln flög genom vattnet och träffade sitt mål med oförminskad styrka. Pulserande vatten-energi började flöda ut från den sårade cardianens kropp, och de andra Sailorhjältinnorna vaknade upp när de återfick sin energi.  Sailor Moon kom snabbt upp på fötter och drog fram sin Månstav. "Prinsessläkning Verkställ!"  För några sekunder fylldes luften av glittrande ljus, och cardianen föll ner på golvet i form av ett svartnat Tarot-kort.

När alla hade återhämtat sig återupptogs föreställningen igen. Rai avslutade sin konsert med att citera Månljusets Riddare: "I ett av universums stumma hörn finns en liten planet där det spelas en kärleksfull melodi. Denna planet är jorden."  Sedan sjöng hon Den eviga kärlekens sång.